Ensamhetskommissionen — för Sveriges äldre

Coronapandemin har slagit extra hårt mot äldre. Som riskgrupp har äldre fått ta ett stort ansvar genom snart ett helt år av isolering. Nu är vaccineringen igång och många hoppas att den gamla vardagen snart är tillbaka. Men över 300 000 personer i Sverige känner sig ensamma, även när inga restriktioner finns. Störst är problemet för äldre. Så kan vi inte ha det. Därför lanserar vi Ensamhetskommissionen, för att motverka ofrivillig ensamhet hos äldre.

Vi blir allt äldre och allt friskare som äldre. Det är i grunden något alldeles fantastiskt och något som den medicinska forskningen ska ha stort tack för. Det innebär att många får ha sina föräldrar kvar i fler viktiga skeden av livet, att barnbarn får lära av sina farföräldrar och att en mormorsmor kan få bygga det där sexbitarspusslet med avskavda färgglada figurer med en tredje generations barnhänder. Det innebär också att den fantastiska kunskapsresurs gruppen äldre utgör finns tillgänglig för samhället längre och skulle kunna utnyttjas mycket mer.

Men med en allt större äldre befolkning kommer också nya problem. Ensamhet är ett av de största. Var tredje person som är äldre än 65 år bor ensam. I takt med att åldern ökar minskar de sociala sammanhangen. Först försvinner arbetsplatsen. Vännerna blir även de äldre. Med minskad rörlighet blir cirklarna också mindre. Bland de som fyllt 75 år är det över tio procent som enligt Statistiska centralbyrån är det man kallar för socialt isolerade, vilket betyder att man bor ensam och inte träffar anhöriga, vänner eller bekanta mer än någon gång i månaden. Det är alldeles för många och en fråga vi som samhälle måste ta på större allvar.

Detta var ett problem innan coronapandemin lamslog världen och är ännu mer akut idag, när fysisk distansering dominerat våra liv i snart ett helt år. Här behöver hela samhället hjälpas åt. Barn, barnbarn och andra anhöriga har förstås ett stort ansvar var och en. Det kan vi aldrig lagstifta eller uppfinna bort. Men vi tror att det finns mycket mer vi gemensamt som samhälle kan göra.

Därför lanseras Ensamhetskommissionen, en kraftsamling mot ofrivillig ensamhet hos äldre. Kommissionen är ett initiativ från välfärdsteknikföretaget Doro som också finansierar verksamheten. Vi ledamöter har anslutit oss för att göra skillnad i vad vi ser som en avgörande fråga för vilket samhälle vi vill vara.

Ensamhetskommissionen kommer att arbeta på många olika sätt. Vi har enats om dessa sex områden i vår programförklaring.

  1. Kartlägga ensamheten.
    Det behövs mer och bättre fakta kring hur ensamheten ser ut i Sverige, nationellt och på lokal nivå. Det ser vi som en viktig uppgift för oss. Vi kommer under 2021 att presentera Ensamhetens karta för första gången. Genom att återkommande redovisa läget i landet hoppas vi öka kunskapen och identifiera områden där insatser behövs allra mest.
  2. Öka medvetenheten om hur ensamhet påverkar hälsan hos äldre.
    Vi kommer att driva kampanjer och på olika sätt uppmärksamma hur viktig gemenskap är i alla skeden av livet. En enkel påminnelse kan vara det som gör att det där telefonsamtalet rings, bokcirkeln startas eller surfplattan uppdateras. Den brittiska kampanjen ”No one should have no one” är ett exempel vi kommer att titta på som förebild.
  3. Bilda opinion för politiska initiativ mot ensamhet.
    Vi tror att mycket kan göras av ideella organisationer, företag och privatpersoner – men vi tror också att det kommer att behövas politiska initiativ för att stoppa den onda spiralen med ökande ensamhet. Vi kommer inte tveka att driva på för att få till stånd lösningar som vi genom vårt arbete ser behöver politiskt agerande – både på nationell och lokal nivå.
  4. Sprida goda exempel.
    Många gör redan mycket. Kommuner, ideella organisationer och företag gör insatser som motverkar ensamhet. Vi kommer som kommission att samla exempel och bygga en kunskapsbank som kan utgöra ett underlag för de som vill göra mer.
  5. Hitta samarbetsformer som tar vara på den tekniska utvecklingen.
    Välfärdsteknik är ett växande område som kan göra stor skillnad. Allt ifrån modernare trygghetslarm till nya kontaktvägar kan bidra till att rent fysiskt minska ensamheten och frigöra resurser i hemtjänst och äldreomsorg för gemenskap. Men här behöver vi driva på, både för att implementeringen ska gå snabbare och för att även de som inte har biståndsbedömt stöd från sin kommun kan få tillgång till de hjälpmedel som finns.
  6. Inspirera och genomföra konkreta aktiviteter som minskar ensamhet.
    För att minska ensamheten krävs insatser från alla parter. Dörrar måste öppnas, men den som hamnat i ofrivillig ensamhet måste också själv ha en vilja och ett ansvar att gå igenom dem. Att inspirera och visa på vinsterna med sociala sammanhang blir därför viktigt för kommissionen. Det kommer också bli aktuellt för kommissionen att i egen regi genomföra olika aktiviteter som minskar ensamheten. Vi kommer här att söka samarbeten med företag eller organisationer som vill vara med och bidra, i det stora eller i det lilla.

Ensamhetskommissionen är inte till för att kritisera det som varit utan för att skapa en plattform för att göra vägen bättre framåt.

Ingen kan lösa hela problemet, men vi har alla en skyldighet att bidra med det vi kan. Tillsammans kan vi göra Sverige mindre ensamt.

Amelia Adamo, ordförande Ensamhetskommissionen, journalist
Eva Eriksson, ledamot, förbundsordförande SPF Seniorerna
Lars Stjernkvist, ledamot, fd kommunalråd i Norrköping och fd partisekreterare (S)
Ingmar Skoog, ledamot, professor i psykologi och föreståndare för Agecap (Centrum för åldrande och hälsa), Göteborgs universitet
Carl-Johan Zetterberg Boudrie, VD Doro, grundare och finansiär till kommissionen